ooooh it hurts me when i cwy

Är det det?

Jag har fått berättat för mig att det är den ljuva kärleken som får Amazonfloden att rinna. Det sades med sådan juvenil och älskvärd ärlighet att jag aldrig skulle få för mig att ifrågasätta detta. Men en gång såg jag på tv hur den rann uppåt. Är det hatet det? Som gör det.

Det glädjer mig att få presentera:

http://canismeusidcomedit.tumblr.com/

En fylledåres monolog

Detta är min första text till ett projekt jag och Maria ska hålla i.

O, den sötaste av honungssorter är den jag dricker, det yvigaste skägg är det som pryder min haka, det ljuvaste av hår är det som växer på min hjässa och ringlar sig ner över min utsökt krökta rygg. Jag är, i mina stunder, störst bäst och vackrast. Jag är även läskigt intelligent, men tro för den delen inte att jag lider av övermod. Jag fullkomligt älskar andra människor, särskilt de tjusiga, och avundas dem faktiskt deras möjlighet att umgås med mig. Jag tillsammans med alla andra utgör en perfekt symbios. Okey, ibland går andra mig en aning på nerverna, men aldrig nämnvärt. Då rör det sig om ytterst små karaktärsförsvagningar som jag är stor nog att ha överseende med, men om jag nu ska ta ett exempel så är det när folk kan få för sig att avbryta mig mitt i en mening. Det är alltså inte i slutet av en synnerligen intressant monolog, utan mitt i! De går inte bara miste om den avslutande, lärorika och ypperliga sensmoralen som allt jag säger avslutas med utan också själva uppbyggnaden till denna. Hur kan de avfärda min historia innan jag ens fått chansen att hänföra dem?! De vedervärdiga kräken skulle inte se nyckeln ut ur okunnigheten om den så skulle befinna sig rakt framför dem, vilket jag allt som oftast gör om jag inte sitter vid baren då jag istället sitter bredvid dem.

Hursom! Dessa inte helt och fullt vänliga tycken om andra är inget som tynger min själ, tvärtom är jag en glad och positiv person som alltid vandrar hem lätt om hjärtat. Kanske inte undantagslöst alltid, men det skulle inte förvåna mig om det förefaller sig så att jag alltid förhåller mig en procent lyckligare än alla andra. Detta betyder naturligtvis inte att andras hopplösa syn på livet inte kan dra ner mig med dem, men aldrig blir jag lika bedrövad som de, och ALDRIG att jag skulle sjunka djupare. Om det nu skulle vara så att jag en dag inte känner att kroppen och själen är sprudlande fantastiska så tar jag alltid igen detta och mer därtill nästa dag. Ni kanske undrar hur, men även jags ka få ha mina hemligherter.

Ibland när jag suttit och varit exemplarkisk som männska så har det ändå surrat rykten kring huruvida jag ”tar till” flaskan eller inte. Detta är inte sant, jag tar så att säga inte till den, jag må använda den men alltid på ett kontrollerat och sunt vis och med gott omdöme. Min filosofi är att den lätte blir lättare, i denna kategori infaller jag, och den tunge blir tyngre, det vill säga de försupna byrackorna här på pben. Det gör ont i mig att se dem, deras röda näsor, deras kinder med spräckta ådror som bildar som en karta över deras eländiga liv, deras sluddriga tungomål och gapiga skratt. De äcklar mig rentav. Se bara på hon/han här längre ner vid baren. Med tre urdruckna glas framför sig, död blick och fnasig hud kring naglarna (det där med naglarna är en av mina aningar, det är för långt bort för att jag ska se det med egna ögon, men mina aningar är definitivt något att lita på). Det är för sorgligt. Jag skulle gråta på fläcken om jag var denna person. Stackar s männska, ingen respetk inför sig själv eller andra! Det må låta lite hårt men denna sorgliga figur borde ta sitt pick och pakc och vandra hemåt, det hjälper ingn av oss andra att behöva se henne/han.

Tänk om någonn tänkte så om mig.

En gång tyckte jag fasktiskt att jag anade något som vittnade omn medlidande i ett par ögon som mötte mina men det är ju befängt. Det måste ju vara befängt. Fullständigt befägnt när jag tänketr efter. Hahaha! Egenetligen är det mycket som är befägnt här i vrärlden, som den där töntiga kosmetikan som också är testad på djur. Det är befängt så det förslåtr, tänk på det och skratta. Eller gråt, det gör mig detsamma. Jag har ett glas whiskey i min hand, inte mycket rör mig i ryggen då. Ett alldeles fantastiskt exemplar whiskey är det också, en högst rökig Lagavulin som skulle kunna få även den störste gangsterbuse att hantera middagsprslin med van hand. Var var jag nu? Juste! Annat befägnt är alltså att jag, trots alla mina goda sidor som i inga stunder är försvagade, inte i exakt alla stunder känner mig tillfreds med mig själv. Det är ju sjlälva kärnan i en motsägelse du har där framför dig! Fullständigt befängt som sagt. Jag kan underligt nog i vissa situationer följaktligen anse mig själv vara urbota fånig. Tänk om det förhölls ig så! Tänk om andra avrbyter mig för att rädda ett löjligt anförande från att växa sig pinsamt, innan de själva måste ta ansvar för att ge en respons som, i och med att fina skådespelare inte växer på vart och vartannat äppelträd(ett annat mycket intressant ämne jag brukar roa mina lyssnare med), kommer avslöja deras syn på mig som underlägsen och, tja, dum. Har ni hört något mer löjligt! Och ändå är det något jag ibvland oroar mig för. Fullständigt…fullstädnigt.

Nej. Nu går jag hem, det här leder intre till en väg ämnad en god medborgare som jag. Jag går hem och sopver gott och vaklnar gott. Den där bedrövliga karaktären längdre ner viod border ska naturligftvis också gå nu. Usch. Egentligen skulle jag väl kliva in och ge lite goda råd, men jag erkänner mig besegrard av trötthet ikväll. Även jag kan behöva sova ibland.

Grattis

I min väska har jag för tillfället en hel del saker, såsom två skivor bröd, tamponger, sockar, mp3, nycklar, ipren, astmamedicin, nässpray, Harry Potter-pennfodral som innehåller smink, pass, plånbok och Anna-Klaras mössa. Nu ska vi få tillökning! En skrivbok och en penna! Gud så spännande, jag kissar nästan på mig av förväntan! Kan ni tänka er? Det är så cute!

jdddf

”Vi var tvungna att fly solen varannan vecka, lr var det vart fjortonde steg? Familjen tog sitt pick och pack och varje gång vi såg solens strålar skrek vi i panik, vi hade nämligen sett vad den kunde åstadkomma, man brändes upp och den flög över marken som en komet och krossade alla hus och ben. Under en av bussresorna började jag tala. ”Danilo…” men tystnade ett tag för klumpen i halsen. ”Du ska veta att även fast vi flyr nu så är det ingen fara, jag menar, det är inte farligt att dö så du ska inte vara rädd egentligen okey?” Det var nog en usel tröst även fast jag tror på den själv, att dö är väl ingen fara, men jag kunde inte väl förklara att det är sekunderna innan han ska frukta. Så vi fortsatte fly, människor blev galna omkring oss då de fått solens strålar på sig, började ta kål på varandra. En gång när jag såg solen strimma i danilos ansikte hoppade jag över honom och förde han i säkerhet. Som tur var hade han inte blivit belyst särskilt länge för han mördade mig aldrig.”

Jag läser min gamla skunkdagbok, just den här drömmen minns jag skitväl.

7856

FAN, jag vill be om saker jag inte har rätt till

¿Crees que le ha gustado la película?

Talaren sitter inne med svaret, hon anser sig skönja ett ja eller nej som svar på sin egen fråga, hon uttrycker sig indikativt:

- Tror du att han tyckte om filmen?

Talaren erkänner sig fullständigt rådlös vad det gäller sin fråga, hon visar sin plats som oförstående byfåne, och uttrycker sig därmed konjunktivt:

- Tror du att han tyckte om filmen?

Denna balansgång mellan indikativ och konjunktiv, denna vaga nyansskillnad, är i spanskan mycket vacker, och framför allt knepig. Men att klara av att böja sina indikativa eller konjunktiva meningar rätt, det är mitt rubedo, det ska jag klara av en vacker dag. En riktigt vacker dag. Den dag feminismen segrat och alla älskar varandra. Som ni ser är svenskan mycket fattig vad det gäller detta, meningarna skiljer sig inte ens i minsta bokstav.

I am a teenage werewolf, doing the best that i can!

gissa bandet 4

lycka till!

nr 1,2 och 3 finns under http://hermione12.livejournal.com/