Palestina och Israel, dag 4

Dag 4 lämnade vi Västbanken och begav oss till Israel, och den moderna staden Tel Aviv. Men först stannade vi upp i öknen.

Det var dödligt varmt. I den värmen klär en på sig, inte av sig.

Och en tar kort, exakt hela tiden.

Vi tog oss senare upp till Masadaberget. Det är ett så kallat platåberg mitt i stekheta Negeveöknen, med en gammal fästning på. The story goes såhär: Herodes byggde fästningen på berget lite efter Jesus födelse, men under judarnas uppror mot det romerska styret tog de sig upp dit och tog över Masada. De softade där i sin övervunna fästning och var otillgängliga för romarna som ville göra slavgöra av dem. Men när romarna efter ett år lyckades ta sig upp till fästningen, genom att bygga ett berg vid sidan av, typ, så fann de alla i fästningen döda, förutom två kvinnor och fem barn. Hellre kollektivt självmord än slav verkar myten gå och det har ansetts så ärofyllt att israeliska soldater tidigare svurit sin ed där.

Här förvarade judarna kanske sin mat.

Utsikten var crazy. Men intressant är att jag alltid romantiserat öknen med den eviga beiga färgen utan slut, men intrycket blir efter ett tag väldigt matt. En kan riktigt känna hur marken suktar efter vatten och liv och den ändlösa torrheten och den likartade miljön gör en väldigt trött. Till slut ville  jag se en grönskande dunge med färgsprakande blommor och en liten sjö, för att på något sätt bota min trötta hjärna. Det blev som en synhunger jag behövde stilla. En karavan genom öknen känns inte längre lika lockande. Det är nog lätt att bli galen i öknen.

De här trapporna skulle vi tyvärr gå uppför sen också.

Det var så extremt och sjukligt varmt att vi drog ner till Döda havet som låg någon kvart därifrån. Där låg vi och flöt och skrattade, även om själva badet inte går under kategorin svalkande och skönt direkt. Vi hoppar in i bilen och kör vidare till Tel Aviv där vi har ett hotell mitt emot stranden och vår mer klassiska semesterdel av veckan börjar. Jag känner mig med en gång lite nedstämd, jag vet inte riktigt varför, men kanske för att jag alltid varit stressad i situationer där det förväntas av en att en ska må bra. Situationer som skriker att nu, nu har du allt alla skulle önska sig, en strand, marknader och västerländsk öppenhet. Och Tel Aviv, som är en väldigt modern stad, med en queerrörelse, veganrestauranger och skivaffärer, borde ju på så viss tilltala mig, men det faller ändå lite platt. I alla fall i jämförelse med känslan av att befinna sig på Västbanken, som intresserar mig på ett helt annat sätt. Vi försökte leta runt efter olika ställen, som Hagada Ha`asmalit som var en bar där refusenikrörelsen, de israeliska soldater som hoppat av i protest mot konflikten, skulle befinna sig, eller något queerställe med mer politisk inriktning med tanke på Prideveckan som avslutades med paraden samma dag som vi kom dit. Men det var rätt förgäves. Det kan till viss del ha att göra med att vi kom en fredag och sabbaten sträcker sig från fredag kväll till lördag kväll vilket gör att staden är relativt död under fredagen och lördagen, för att sen påbörja veckan igen på söndagen. Vi kom fram till antingen stängda grindar utan bevis på att det i vanliga fall skulle finnas en bar där, eller flatbarer som spelade musik som, ja, som suger helt enkelt. Där fenomenet köttmarknad verkade vara exakt lika stort som på vilket skabbigt heteroställe som helst. Och även om jag är MER för en homoköttmarknad som princip så väger mitt aversion inför sådan utgångskultur tyngre.

Men trots att Tel Aviv inte tog mig med storm så var vi framme, och det är väldigt intressant att se skillnaden på denna moderna stad och situationen på Västbanken. Konflikten kändes här så extremt långt borta, trots att det fysiska avståndet till den inte är långt alls, med tanke på landets storlek från väst till öst. Var folk här medvetna om konflikten? På vilket sätt var de medvetna om den och brydde de sig? Det är ju förstås lite väl generella frågor eftersom Tel Aviv förmodligen rymmer många människor och åsikter, men eurotechnomusiken låg som ett töcken över hela staden på något vis. Eller så hittade vi som fullkomliga newbies fullständigt fel helt enkelt.

MEN det positiva då! Det är ju en väldigt levande stad, fin och underlig arkitektur, marknader och klotter överallt. Som en trevlig och varm storstad. Varsågod Tel Aviv, det får du av mig, hehe. Nej men det kommer lite softa grejer som jag ska beskriva sen.

Här är ett exempel på klotter som mötte oss första kvällen.

Jag är inte helt säker på vad den understa vill förmedla. Någon som har något förslag?