Big giant middle finger

Jag kommer aldrig bli författare för jag kommer aldrig kunna skriva om blodets köttsliga lusta. Tänkare, journalist, medelklassig arbetarklasscyniker på min höjd, men inte författare. Om inte påhittade varulvsanekdoter från en svunnen tid slår igenom som en genre. Men jag har aldrig känt den där skälvningen gå genom kroppen, aldrig smäktat och fäktat som en kåt sextonhundratalare efter en fager ung mö. Jag är väl mer intresserad av väderkvarnarna. Nej. Jag är mer intresserad av väderkvarnarna.

Eller så är jag totalt förtryckt i den kvinnoroll som jag på grund av mitt performativa kön fått stå ut med sen barnaben, och är på detta sätt inkapabel till att åtrå som det djur jag är. En patriarkal, strukturell kastrat. Eller så är alla andra förda bakom ljuset, förvillade av heterosexualiteten, reklamen, hållywoodkåtheten, krogen, vänsamtalen och relationsspalter. Eller så är det inte intressant. Jag kanske bara babblar.

Gå och skriv en kandidat eller något.

Är det kanske det som är det konstiga. Att jag är ett misslyckat djur? Att den enda sfär i det mänskliga livet som tillåts vara djuriskt förstår jag mig inte på, och på detta sätt blir jag naturvidrig. Ha! En övermänniska trots allt. I knew it all along. Nej men på riktigt.