Gore, not war

Idag har jag vandrat i Anderna. Dar moonade jag, ylade mot bergen, lat molnen sakta sluka mig och tog en kisspaus medan en kondor svavade ovanfor mig. Pa 4100 meters hojd kanns allt ratt slappt och inte sarskilt konstigt.

Idag ar det aven nyar, om en bryr sig om sadana typer av dagar vilket inte ar sjalvklart. Men det finns en anledning till att jag tar upp det har i min text och det ar denna; Quitos gator harborta ar overfyllda av stand med olika masker, figurer och gubbkroppar. Varulvar trangs med Musse Pigg, kaniner, Khadaffi, Bart Simpson och tanter med cigg i mungipan. De har alla figurerna ger Quito en nagot underlig kansla for tillfallet, en bisarr atmosfar, snudd pa att det skulle kunna uppfattas som en javligt varm utomhuscirkus. Nyaret har firas namligen med att folk samlas ute pa Avenida Amazonas i sina utkladnader och satter eld pa sina gubbar med de specifika ansiktena en ocksa kan kopa till. Pa sjalvaste tolvslaget slangs alla gubbarna pa en hog och nagon tander pa. Detta for att saga hejda till det gamla aret, eller har, lite mer konkretiserat, till den gamla gubben. Jag ska dit i mitt varulvsalterego och skada spektaklet, det blir fett.

Fyra dagar in i vistelsen har. Min nasa har fatt en tjusig rod ton till sig. Det ar aldrig riktigt tyst.